flamingorosa.blogg.se

Är hiskeligt trött efter dansandet. Hade ingen rast under hela skoldagen heller så jag känner mig rätt utpumpad. Nu ska jag gosa ner mig i min sköna säng.

 

Men vet ni vad vår värld är vacker?

 

Okej, min kropp har varit i viloläge alldeles för länge. Jag har fruktansvärd träningsvärk nu, det bränner och svider i hela underkroppen. Min rumpa ska vi inte ens prata om... Jag måste komma igång med träningen igen, det är den som får mig att må som bäst. 

 

Hur har er dag varit idag? :)

 

  

 

Ajajajaj.... ;) Snart är det på det igen! Är fett pepp! 

 

Godmorgon! Jag ska kravla mig upp med en dödande träningsvärk i röven nu. Haha utfall och uppförsbackar är bra för min lilla bakdel :)

 

Ha en fin dag allihopa! 

 

Lite morgonpepp för er där ute och för mig själv! (=

 

Det är som när du för första gången sätter på dig dina nya glasögon. Helt plötsligt kan du se så klart igen. Helt plötsligt kan du se konturerna på allting omkring dig men också på dig själv. Världen blir vacker. Det hände igår, jag fick tillbaka den där klara synen på allting igen. Jag har hittat ett vackert ställe, ett ställe där det känns som hela världen stannar upp. Som berget i filmen "Björnbröder" eller som Sinai berget där Moses tog emot guds budord. Jag har fått mina tio budord.

 

Platsen känns lite magisk, jag vet att det hände någonting där, någonting som förändrade någonting i mig. Tog mig ännu ett steg längre. Det är så otroligt vackert, ligger högt högt uppe och egentligen är jag väldigt höjdrädd men där känns det bara som att jag kan se allting uppifrån. Känns det klyschigt? Ja må det så vara, men det är sanningen. Det finns där, det som man inte kan se, höra, smaka, röra eller lukta men det är precis som du gör det. Jag känner det vibrerande i min kropp, jag kan nästan se det. Grejen är att det är så det blir äkta, det är då du känner med hjärtat och ser med själen. 

 

Efter att det där magiska hände på "berget" igår så längtar jag efter platsen varenda sekund. Det är som en förälskelse. Det är där jag känner mig trygg, kan tänka och allting bara faller på plats där. 

 

Det blir symboliskt för mig också, allting är symboliskt för mig mer eller mindre men det är faktiskt så att den kämpiga, tröga, plågsamma resan som tar musten ur dig kommer vara värt det och du skulle göra det tusen gånger om för att känna att du står på toppen till slut. 

 

Alla behöver lite magi i vardagen, lite egenterapi och ensamtid där alla vårdar om sig själva. Strunta i alla plikter och vad alla tycker om dig och sätt dig på din magiska plats för att ha en tyst minut för dig själv. 

 

 

 

 

 

 

Såhär dålig humor har jag när jag är trött, eller kanske till och med för övrigt annars också. HAHA jag och min vän Astrid låg i omklädningsrummet och vred oss i skrattanfall. Jag har skrattat konstant i två timmar till nu när jag kom hem. Jag är så trött, får inte somna, får inte somna. 

 

Det var skönt med en 40 min promenad, känner mig pigg galet nog fast jag knappt sovit något. 

 

Det är kanske tråkigt att bara gå ut och promenera utan mål och du kanske inte riktigt får upp pulsen? 

Det gjorde inte jag heller, om man bara lunkar till mysig musik händer det ingenting i kroppen och endorfinkicken kommer inte komma som ett brev på posten. För att få ännu mer effekt av din promenad kan du göra lite styrketräning under tiden. Jag valde att maxa rumpan och få upp pulsen lite mer. Du behöver inte vara på gymmet för att styrketräna, din kropp kan testas med din egen vikt eller du kan ta med dig hantlar ut när du går om du vill maxa armmusklerna på det sättet. Naturen erbjuder backar och olika sorters mark med olika motstånd. Har du snö är det super bra för kroppen att gå en promenad i snön eftersom det blir ännu mer motstånd. Eller om du vet någon sådan där backe nära där du motionerar kan du springa uppför den i max-hastighet. Var påhittig, gör vad du känner för, pressa dig själv! Bästa känslan kommer ju efter ett riktigt jobbigt träningspass!

 

Jag valde att göra utfall i en uppförsbacke. Körde 10 rep och sen gick jag 10 steg och vilade, sen körde jag igen. Jag gjorde också höga knän och ja det låter löjligt och ser säkert ännu löjligare ut när jag struttar fram men det får verkligen igång pulsen. Man blir faktiskt trött. Så istället för att jag har tagit en liten promenad jättetidigt på morgonen har jag utnyttjat tiden till att faktiskt pressa kroppen, så jag gick inte upp tidigt i onödan och jag har faktiskt tränat ett pass istället! 

 

Godmorgon alla galenpannor, det är iallafall vad jag känner mig som. Jag tänkte ta upp traditionen att gå ut och gå/ ta en jogging tur klockan 5 på morgonen. Hurtigt va?

 

Eftersom jag knappt kunde somna igår måste jag komma iväg på någonting som får igång pulsen. En kraftpromenix kan väl aldrig slå fel?

 

Nu laddar vi inför veckan. Skola igen, tillbaka till rutiner ooh ja!

 

Konstig som jag är somnade jag tidigt ikväll för att orka gå upp till skolan. Men efter tre timmar i en djup sömn vaknade jag superpigg och trodde det var morgon. Inte normalt och inte bra. Jag skulle kanske gått och lagt mig lite senare för att vara tröttare, men detta är bara konstigt, jag var ute och gick i två timmar idag också för att få en extra god natts sömn. Tydligen fungerade inte det... Jaha, vad gör jag nu? Jag är pigg, hungrig och det känns verkligen som det är morgon. Det är inte bra med lov haha, jag har vänt på dygnet totalt. Har varit så trött hela lovet och nu när det är meningen att jag ska vara trött så är jag det inte.

 

---

Jag bearbetar mig mot ett bättre liv, lämnar det gamla bakom mig och allt vad det innebar. Jag siktar på balans, på att lära mig att älska mig själv och att inte vara rädd för livet utan istället rädd om mig. Jag försöker komma tillbaka från att blivit övergiven av många som stod mig nära i livet. Så nära får ingen gå. 

 

Jag är en sådan person som aldrig blir nöjd, en tjej som alltid siktar högre, alltid kan bli bättre. På något sätt är jag en perfektionist med för höga krav på mig själv vilket gör att jag förväntar mig för mycket av omgivningen också. Vart vill jag komma med detta inlägget?

 

Jag skriver här för att bearbeta, reflektera och få ur mig det jag behöver säga. Jag vill påverka folk till att älska sig själva, våga be om hjälp när det behövs och uppskatta det goda i livet.

Jag är inte alltid det bästa exemplet men jag kämpar varje dag och jag kan faktiskt säga att på senaste tiden efter den stora förändringen har jag också gjort enorma framsteg som jag aldrig trodde jag skulle våga göra i första taget, inte innan mitt sjuttonde år iallafall. 

 

Jag har länge varit antingen eller, svart eller vitt. Jag jobbar mot gråzonen. Antingen är jag totalt orädd och beredd att kasta mig in i vad som helst eller så är jag rädd, rädd för att gå ut, rädd för att vara hemma, rädd för att göra fel, rädd för att låta någon komma mig in på livet, rädd för att släppa på kontrollen för att det kan innebära det där destruktiva orädda beteendet som gör att jag inte tänker mig för en millimeter. 

 

Jag trodde inte jag skulle våga prata med någon om det här, än mindre skriva om det på bloggen men det blev en viktig vändpunkt för mig när R svarade så klokt på något som jag hållt inne för länge. 

 

Jag sa att jag var rädd, rädd för allt, rädd för att känna, rädd helt enkelt.

Då sa R så vis som han är "Du ska inte vara rädd Felicia, du ska vara rädd om dig!"

 

Det är så sant, allting blir så klart för mig när jag hör det han sa i huvudet. Jag ska inte vara rädd, jag ska vara rädd om mig...

Så snälla du där ute som kan känna igen dig, låt inte rädslan förstöra för dig, för de ögonblicken i livet som faktiskt spelar roll. Var inte rädd för att känna, släpp på det och känn efter, låt dig själv vara arg eller ledsen. Låt dig själv läka, långsamt men säkert. 

 

 

 

Jag gör framsteg hela tiden. Denna dagen har varit bra för mig. Snart blir jag sjutton och jag gillar det inte. 

 

 

 

 

 

Ojojoj, jag var på genrepet idag på Melodifestivalen inför deltävling 4 i Malmö. Ganska gött att få höra låtarna innan och att ta del av programmet innan svenska folket såg det. Vi fick massor med jippo-saker också. Allt som kostar gratis är underbart! 

 

Jag tror att Robin kommer ta hem hela skiten, låten känns inte bara bra för Sverige utan den känns internationell. Förutom det så känns den, det tar väldigt mycket tills jag får rysningar och jag fick rysningar ett flertal gånger. Denna låten är fantastisk, speciellt live. Åh! 

 

Annars var ju Ulrik Munther så fin att titta på. Han är så über-gullig! Hans låt var också bra faktiskt, konceptet och scenen var helt perfekt även om Robin slog det. 

 

Lucia Pineras låt var fin och hennes röst är väldigt snygg men låten låter precis som "Rolling in the deep- Adele". Ni ska få höra, jag blir alltid så besviken när det känns som att man varit tvungen att härma någon annans låt för att den ska bli bra. Jag satt och sjöng refrängen till "Rolling in the deep" till Lucia´s "Must be love". Kunde varit den. Så synd för hon är charmig och hennes röst är superbra men jag floppar härmapor. Hon kan inte hjälpa det, det är ju låtskrivarna men alla borde vara försiktiga med at efterlikna musik. Då blir det bara fel. 

 

Army of lovers. Sexistiskt, överdrivet och smaklöst. Army o lovers framträdande "Rockin´ the ride" var ingenting för melodifestivalen. Får jag påminna om att Melodifestivalen är ett familjeprogram och inte något Playboy- jippo. Så mycekt naket på scen har jag knappt sett. Och de gjorde gester som inte alls passade på scen utan mer i sängkammaren... Ush, man hör ju knappt musiken för chocken av allt naket. Visst det kanske är en parodi, kanske en bra låt med humor. Men jag tyckte de gick för långt. Bara på genrepet var kanske en tredjedel av publiken barn, små barn. Smaklöst och "tacky" om jag får säga det själv. 

 

Behrang Miri. Han har varit smart. Det är Behrang som står för bidraget men Loulou från Idol 2008 och flickidolen Oscar Zia joinade på scen. Smart drag Behrang, nu kommer tonårstjejerna rösta väldigt mycket mer på grund av lilla Oscar! Låten var svängig och härlig. En riktig sommar-hit. Om den passar på mello kan ju diskuteras. Men låten "Jalla Dansa Sawa" var iallafall trevlig. Den fastnar på huvudet och den är glad.

 

Sylvia Vrethammar´s lilla bossalåt var väl söt. Pensionärsvänlig och lagom mysig. Men jag tycker bara hon flörtar sig fram på ett bananskal. Hon fick väl en liten comeback nu när hon var med i lördagsprogrammet "Så mycket bättre". Jag gillar bossamusik men hon kan inte sjunga så värst bra och som sagt hon är lite väl flörtig för att vara 67 bast. 

 

Therese Fredenwall- Breaking the silence. Fin låt med fint budskap, gillar Sing and songwriter stilen. Den håller mig inspirerad till mitt eget låtskrivande. Hon sjunger fint, låten är mys och som sagt jag är lite svag för sådant som liksom sätter sig på både hjärtat och hjärnan, texter som verkar betyda något. Det gillar vi! 

 

Sist men absolut inte minst märkvärdig- Käre Ralf Gyllenhammar- Bed on fire. Äntligen lite krut i mello. Hans ton är oslagbar och sådär charmigt rockig. Låten är lugn i början men den kommer igång på slutet. Framträdandet bjuder på mycket hetta, bokstavligt talat! 

 

Ni kan gå in på SVT´s hemida och läsa mer om låtarnas budskap, om artisterna och faktiskt tjuvlyssa lite på bidragen innan de sätter igång. Detta inlägget var egentligen menat att läggas upp i eftermiddags men cykelturen och städningen kom i vägen. 

 

 

 

God middag! 

 

Blev väckt i normal tid idag men har fastnat i Grey´s Anatomy igen... Som vanligt. Jag är serienarkoman, älskar att drömma mig in i karaktärernas liv, se hur de kämpar för något. I serierna är livet alltid lite mer extremt än i verkligheten. Jag gillar det extrema, det får mig att tro att allting är möjligt igen. 

 

Lovet har gått snabbt, har varit med fina vänner, familjen, skrattat mycket och glömt bort tiden. Sovit för länge någon morgon och bara njutit. Magdansen började denna veckan och hela den kvällen blev ett lyckorus för mig!

 

Har haft fullt upp med att glömma bort bloggisen. Har aft en mysig helg med bak, skräckfilm på bio med en finfin vän och lite family-time. Tänkte egentligen ta mig till gymmet idag men det slutade med Yatzy på golvet med de fina barnen och sen städade jag mitt rum, usch så dammigt det var, ja riktigt intressant va? 

 

PUSS 

 

Jag planerar att ligga på mitt golv och lyssna på musik som får mig att känna. Typ hela natten. Speciella dagar, högtider och födelsedagar får mig att tänka. Jag tänker för mycket. 

 

 

 

Har legat nerbäddad hela dagen, feber och skit, yay. Men jag hade en trevlig dag igår, fick träffa två av mina bästa kompisar, hann shoppa, laga finmiddag och spela skip-bo med Cest. Jag älskar att spela spel. Löjligt? Celeste ville kolla på Mello bara för att få se Danny once in a while... Fast han har ju så fin benstruktur! 

Jag tyckte alla låtar var mer eller mindre fiaskon, Sean Banan var nästan bäst bara för att det var så oseriöst att det blev bra. Allt annat kändes bara pinsamt och obekvämt, jag har växt ufrån Melodifestivalen... Men när jag låg i Cest´s knä var allting kul. Vi hörde knappt låtarna för vi skrattade och tramsade som vanligt. Love <3

 

Det bästa med hela melodifestivalen igår var ju lätt paus-numret "Indie Club". Så färgglatt och fint. Älskar allting som är orientaliskt och att en sån pudding som Danny dansar Bollywood gör ju det hela mycket finare och läckrare! (Mycket mer läckert?) Ni som missade det måste titta på det, så fint! 

 

 

 Här kommer bilder från dagen 

 

Min kropp bestämde sig för att ge mig en liten smärt/illamåendes-paus... Så nu mår jag toppen igen, åter igen har jag väldigt mycket att skriva om och inspirationen är på topp. Synd att klockan är 01:08 för det kommer inte vara lika roligt att vakna upp imorgon som det var att sitta uppe... Hehe

 

Jag har gått på dass tio gånger de senaste timmarna, nojar för diabetes för att jag käkar så mycket godis. Nattflummig? Japp! 

 

Livet blir genast mycket roligare och mer uppskattat när man haft smärtor eller som jag illamående. Direkt när jag kände att illamående avtog så ville jag bara ställa mig upp och skaka rumpa! 

Nä men seriöst, livet eller vardagen blir mycket mer meningsfull när man förstår hur det är att inte glida runt på ett bananskal. "We all need a little bump in the road, once in a while". Det gör allting så mycket mer givande. Som nu är jag ÖVERLYCKLIG att det är helg, äntligen! Bara en vecka kvar, sen är det lov. Nästa vecka skulle vi egentligen ha tre prov och jag har stressat upp mig så in i inför det. Men de jobbigaste två av de tre är... gissa? 

Så jävla gött och nästa vecka börjar magdansen igen, ni alla vet ju hur mycket jag älskar det ellerhur? 

Jag älskar "Grey´s Anatomy". Typ bästa serien efter "One Tree Hill". Ingenting slår OTH. 

 

Antagligen kommer de närmsta veckorna bli smärtsamma och illamående men jag ska tänka på de timmarna som jag inte mår skit och göra de timmarna fantastiska.

 

Så är det, nu ska jag börja skriva nästa djupa inlägg som ni antagligen får läsa om en dag eller två. 

 

Det här läkrbesöket hemsöker mig nu med ett extremt illamående, jag vet inte vad jag ska ta mig till. Allting snurrar och bubblar i mig och det är jobbigt att ens titta på datorskärmen. Jag ligger nu med en värmekudde efter att åkt hem med taxi från mina kära vänner. Detta skulle bli en mysig kväll, en avslutning på veckan och jag mådde toppen tills precis innan middagen. Har läst på internet lite och pratat med min läkare, illamåendet och smärtorna kan hålla i från flera veckor till någon månad. Jag kommer inte orka ha det så här särskilt länge till. 

 

Får jag feber måste jag åka in, då har något gått fel. Kul.

Här kommer lite mysiga bilder på mina fina vänner :)

 

 

När man föds är man helt ovetande, ömtålig, oförsummad och inte heller skadad. Man är som ny, helt ny. 

Vad jag vill få fram med detta är att jag undrar var det går fel? Är det precis som det här med hundar, man kan inte skylla på hunden man skyller på ägaren. Man kan inte skylla på barnet man skyller på föräldrarna. Eller är det bestämt som ett slags öde innan man ens öppnat ögonen eller formas det efter valen man gör? 

 

Hur går man från att vara skör, ny och helt intakt till där vi är idag? Vi är stressade, fulla av avundsjuka, vi är flockdjur så vi stöter ut andra bara för att få bekräftelse själv. Var händer det? Vad är det som knäpper till i hjärnan? Kan vi ändra på det?

 

Jag tror på förändring, jag tror att om man självrannsakar sig själv och folket omkring sig så kommer man snart märka hur läget egentligen ligger till. Men det är väl inte samma sak som att vi är rädda? Är det det det handlar om? Att vi är rädda för att bli lämnade ensamma eller att bli så svikna att vi aldrig vågar öppna oss för någon igen... Jag är det. Jag är rädd natt och dag.

 

Varje dag känner jag nya känslor, jag är som den nyfödda bebisen men också som en trettio-åring som har upplevt mycket i sitt liv. Jag känner mig så otroligt ovetande, som att det finns en helt ny värld där ute med nya val som jag själv får göra. På samma gång som jag är det lilla barnet så har jag en gammal själv. Jag är vis, eller jag kan säga att jag är så vis som man kan vara i min ålder. Jag analyserar och reflekterar allting. Det pågår alltid någonting i mitt huvud och det gör mig lite extra galen. Men jag är väldigt tacksam för att jag kan känna och tänka så mycket. Jag tror jag hade blivit en av de där utfrysarna annars. Alla vill vi bli bekräftade, men varför vända det till något dumt. Jag tror mest man behöver bekräfta sig själv. Jag tror att vi är för fega, vi måste lära oss älska oss själva innan vi kan älska någon annan. Kan man inte ta väl hand om sig själv kan man inte det med någon annan heller. Egentligen borde det ju vara så men vi är jävligt bra på att vara goda mot de vi älskar men aldrig oss själva. Vi trycker ner oss själva, vi är rädda, följer strömmen för att vi inte orkar annat. 

 

Jag tycker det är sorgligt. Vi är som små änglar när vi föds och vi har alla möjligheter i världen att bli något stort allihopa. Men vi är egoistiska, trångsynta och framför allt rädda. Vi bli förstörda av samhället, det borde inte vara så? 

Låter jag löjlig? Har jag fel? Vi behöver ingen religion eller några gemensamma regler för att fixa detta, godheten finns inom oss och för att vi ska vara goda mot andra så måste vi också vara goda mot oss själva. 

 

 

 

DET ÄR FREDAG! YAY! 

 

Godmorgon alla sötnosar, det var många nya som tittade in igår, välkommna till min värld! <3

 

Jag vaknade för en halvtimme sen ungefär, har sovit sådär eftersom min mage är som den är...

Ni kommer ju bli bortskämda av alla inlägg, jag skrev supermycket igår, när jag kommit hem från simskolan med kusinerna så satte jag mig och skrev i flera timmar, några dokument hamnade på bloggen och några i en "skrivet" mapp på datorn. Jag hade en sådan dag igår, allting blev så roligt att skriva om och jag hoppas att ni gillade att läsa det eftersom det var så många som tittade in (= 

 

Idag är det gympa på morgonen, sen har jag LÅNG rast och efter det har vi bara två lektioner. Efter skolan ska jag hem till en kär vän Erica och fika :) Ska bli mys, vi hörs PUSS 

 

Jaha... Kissie är utomlands igen och vet ni vad? Det ser UNDERBART ut. Det är nästan så jag vill gråta, Kenza var flera veckor i Australien, nu är Kissie på något som ser ut som paradiset själv. Jag vet de är vuxna, de tjänar pengar och har jävligt mycket fritid. Men vem tror ni att det är som behöver semester? Jo det är jag och alla mina 16-åriga vänner som är helt slut i både kropp och själ av allt slit i skolan och tonårslivet. Kissie och Kenza behöver säkert också semester men jag lovar er jag är så trött på Sverige att jag har lust att rymma, typ forrest gump. Springa i tre år för att komma till paradiset? JA TACK!

 

Orealistiskt men så lockande, jag vet inte vad jag ska göra om jag inte får komma ifrån det här skitlandet inom snar framtid, råna en bank? Jag skojar så klart men jag är så trött på samma vardag dag ut och dag in. Kämpar med skolan som fan för om jag ska komma in på bageri måste jag ha toppbetyg. Det finns bara 12 platser och den är kanske 40 st som vill in. Ja... STRESS! 

 

Jag fyller år om mindre än en månad och snälla födelsedagsféen GE MIG EN RESA! Värme och sol skulle läka alla mina sår, det förra året var ett jävla helvete, jag behöver PAUS. 

 

Bara kolla på detta.. 

 

Tänk att ta med en kär vän eller en fin liten pojke till någon av dessa ställena? Bara sola, bada och äta gott. 

God kväll jag har nyss kommit hem från simskolan med mina kära kusiner (= Jag tänkte publicera en recension jag skrivit på boken "En Dag" där jag stötte på boken efter att ha sett filmen. Det blir ett långt inlägg nu, recensionen är lång men jag rekommenderar er att läsa min recension för att bli peppade till att läsa "En Dag" och se filmen om ni inte sett den! 

 

En Dag

Tjugo år. Två människor.

David Nicholls

 

Det finns så mycket att skriva om ”En Dag”. Den är djup, igenkänningsvänlig och väldigt vacker på ett humoristiskt vis.

”En dag” är en roman som är skriven på ett speciellt sätt, man får veta vad som händer den 15:e juli i Emmas respektive Dexters liv 20 år framåt. Boken utspelar sig från 1980-talets England till tidigt 2000-tal. Språket är personligt, när boken talar om Emma så är orden som henne: ordentliga, finurliga och sarkastiska och när boken talar om Dexter är den lite dumstridig, svår, korkad och verkar bära på den tyngsta hemligheten någonsin. Precis som han är.

Deras liv flätas samman eftersom de blir bästa vänner och efter natten i Emmas hyresrum på Högskolan skiljs de åt och Dexter reser iväg. De bestämmer att de ska hålla kontakten genom att skicka brev till varandra. Man får följa deras liv när de växer upp tillsammans, de finns  inte alltid vid varandras sida men är ändå alltid där.

Emma lägger ner timvis på breven, fyller de med skämt och smarta kommentarer. När Dexter är bortrest fastnar Emma i små gäng där de spelar teater, diskuterar konst och skriver. Hon känner sig misslyckad och som att hon inte får någonting gjort eftersom hennes stora plan inte var satt i arbete än... Under tiden jobbar hon på en mexikansk restaurang och hon hatar varenda sekund.

Dexters liv känns som ett drömliv i början. Han reser runt och lever livet, raggar tjejer och utforskar världen. I början känns det som att han trivs med det livet och att inget kan gå fel. Men en kväll när han ska skriva brev till Emma kommer sanningen fram.

Han vill hjälpa henne ur hennes olycklighet, ta tag med hårdhanskarna för att berätta att hon är värd bättre, för hon är väldigt attraktiv och har en underbar personlighet. ”Om jag bara kunde ge dig en present för resten av ditt liv så skulle det vara det här: självförtroende”. Han skriver det inte i brevet rakt på pappret men brevet är en kärleksförklaring, Dexter vill möta upp Emma på Taj Mahal för att spendera några månader tillsammans i Indien. Det är enda gången han verkligen försöker uttrycka sitt hopp om att spendera sitt liv med Emma på ett mer seriöst sätt. Han uttrycker sig som att han tror att de skulle ”funka bra ihop”.

Brevet lägger Dexter i exemplaret av "Howards end" som Emma gett honom för att sedan möta upp två tjejer han bestämt träff med. Den ena tjejen stöter på något när hon slänger sig i soffan medan Dexter fumlar av kläderna på den andra tjejen, lite för full... Heidi blir nyfiken av att se det tjocka brevet instoppat precis innanför försättsbladet och hon öppnar det, läser det med förtjusning om och om igen. Med goda avsikter tar hon brevet med sig för att försöka skicka brevet till den här Emma Morley.

Jag citerar Heidi s.55 kap 3:

"Hon beslöt sig att vad som än hände, måste Emma Morley få det här brevet. Men det fanns ingen adress på kuvertet, och ingen avsändaradress för "Dexter" heller. Hon gick igenom sidorna, sökte efter ledtrådar: namnet på restaurangen där Emma jobbade kanske, men det fanns ingenting att gå på. Hon bestämde sig för att fråga i receptionen på vandrarhemmet tvärs över gatan. Det var trots allt inte så mycket mer hon kunde göra.

Heidi Schindler heter numera Klauss. Hon är fyrtioett år gammal, bor i en förort till Frankfurt med sin man och fyra barn, och är rimligt lycklig, definitivt lyckligare än hon hoppades när hon var tjugotre. Pocketexemplaret av Howards End står fortfarande på hyllan i gästrummet, glömt och oläst, med brevet ordentligt instoppat precis innanför försättsbladet, intill en noggrant handskriven hälsning som lyder:

Till fina Dexter. En stor roman för din stora resa. Ha det bra och kom hem ordentligt UTAN TATUERINGAR. Sköt dig nu, så gott du kan i alla fall. Jävlar vad jag kommer sakna dig. Med all min kärlek, din goda vän Emma Morley, Clapton, London

April 1990. ”

De första kapitlen fick mig att tänka på hur mycket man faktiskt bara tänker men aldrig säger. I boken får man följa Emmas och Dexters olika syn på livet, vad de tänker om varandra och rent generellt vad de tänker. De båda tänker samma saker om varandra men ingen av dem säger det. Det finns en gnista mellan dem redan från början men ingen av dem vågar ta steget och de blir bästa vänner fast att de båda är förälskade i varandra. Dexter tänker alltid på vad alla andra ska se honom som, självsäker på utsidan men fruktansvärt osäker på insidan. Han tampas med dålig självkänsla och känner inte sig själv. ”Han ville leva sitt liv på ett sätt som, om någon slumpmässigt skulle ta en bild , så skulle det bli en cool bild.” Ser sitt liv utifrån, vill att andra ska se att han har ett coolt liv.  Dexter strävar efter framgång, makt och berömmelse. Hans egentliga dröm är att bli producent men han älskar att vara i centrum så att vara programledare för ett häftigt program som dessutom inkluderar fester, sex och berömmelse efter sändningstid är ingenting han säger nej till.

Emma är eftertänksam, hon ser livet inifrån sig själv, fantiserar om andras liv, analyserar, reflekterar och är fullkomligt kritisk mot sig själv. ”Hon kände inte sig som en vuxen. Hon var inte alls förberedd. Det var mer som att ett brandlarm hade gått mitt i natten, och hon plötsligt stod på gatan med sina kläder som ett bylte i famnen. Om hon inte lärde sig saker, vad skulle hon göra då? Hur skulle hon fylla sina dagar? Hon hade inte en aning.” Emma är orolig och rättar sig själv i huvudet. Emma strävar efter lycka, att veta att hon gjort allt hon velat dagen hon slutar andas. Alla strävar väl efter lycka men Emma är lite dubbel, hon tror att hon inte förtjänar bättre än det som ges henne men ändå behåller hon hoppet om att bli författare.

Båda irriterar sig på sina känslor för varandra, Dexter tänker att det inte skulle göra någon skillnad om han inte träffade Emma någonsin igen men sen ser han ner på hennes ansikte och ser att det är ett underverk. Han kommer på att han inte kunnat slita blicken från henne på hela kvällen och att det faktiskt är därför de hamnat i Emmas enkelsäng på hyresrummet. Vad som bara skulle bli ett meningslöst ligg blev prat om framtiden, blandad sarkasm med allvar och skratt blandat med stulna kyssar. De dricker vin, röker och umgås som att de känt varandra innan på samma gång som attraktionen mellan de växer och det är då Emma ”fegar ur” och säger något finurligt som förstör sekunden.

Dexters föräldrar är vktiga i boken, Emmas föräldrar hör man bara om vid ett tillfälle. Dexters mamma är den som Dexter ser upp till mest, hon är rolig, finurlig och världens bästa moder för Dexter. Han känner alltid att han sviker sina föräldrar genom att inte utbilda sig utan bara ”ha semester hela sitt liv” som mamman uttrycker sig. Något som påverkar Dexter otroligt mycket är att hans största förebild och hopp i livet blir sjuk i cancer. Hans mamma blir sjuk i cancer och Dexter kan inte riktigt hantera det så när han hälsar på sitt barndomshem för att träffa sin mamma så gör han bara bort sig, han kommer dit jättefull, alkoholen hade blivit en slags flykt från verkligheten under åren, han somnar i sitt gamla rum och glömmer bort sin dag som han skulle ha med sin moder. Det hela slutar med att Dexters far kör honom till stationen, i desperation och sorgsenhet skäller han ut Dexter för att han inte förstår vad han håller på med. Dexter blir ynklig på samma gång som han blir uppretad. Dexter står sedan på stationen och gråter medan telefonen ger ifrån sig signaler till Emma. Den enda han vill prata med är Emma.

Ian kommer in tidigt i boken och symboliserar att Emma tror att hon får nöja sig med det som kommer till henne och att hon inte förtjänar bättre. Ian är en störig, klumpig och framfusig kille som börjar jobba på samma restaurang som Emma. Han tycker han är komiker och satsar på stand up. När Emma tagit sin lärar-examen vill Emma gå ut och fira med någon. Dexter är inte närvarande, det är han inte ofta nu för tiden. Så Emma går med på en middag med Ian, där han pratar jättehögt och nervöst, försöker göra sig rolig och Emma bara skäms över honom. Hon går ändå med på att följa med honom hem på en drink, hon tänker att han kan väl vara snäll och fin ändå under den där clown-ytan. Emma blir tillsammans med Ian, de flyttar till en lägenhet i industriområdet och väggarna blir aldrig målade så de lever i ett renoveringsobjekt och Emma jobbar som mellanstadielärare. Ian drar inte in några pengar, han driver bara runt i lägenheten och sen på kvällarna ”satsar” han på sin karriär som komiker. Emma känner att hon kvävs i förhållandet med Ian som inte ger något.

Emma undervärderar sig själv, hon pratar sarkastiskt om sig själv med gråt i halsen. Den enda hon kan prata med är Dexter men när hon behövt honom vissa år har han varit bortkollrad av alkohol, droger och sitt kändisskap som programledare för ett program som går mitt i natten. Emma har dåligt självförtroende och det påverkar hela hennes liv, hon tar inte för sig och nöjer sig med vad hon får. I hemlighet kämpar hon ständigt med sin dröm om att bli författare.

Dexter beter sig som en fullkomlig skitstövel mot de han älskar. Han är rädd för att vara ensam så han har alltid någon tillfällig flickvän han vet kan ligga bredvid honom på natten eller som han bara kan ringa för ett ”Booty-call”. Dexter undviker sina känslor och han tror att sex kan bota hans sorg. Ibland ringer han Emma för att bara säga att hon är en fin vän, mitt i natten och fullkomligt berusad så klart. Emma dras mellan sina starka känslor för Dexter och irritationen för att han kastar bort sitt liv på ”Sex, drugs and Rock´N Roll”.

Emmas självförtroende blir lite bättre när hon hittat sig själv i den förvirrade tillvaron, det förändrar henne och hon lyser av skönhet. Dexter förändras lite mer långsamt. Han mognar när han börjar bli 40 år. Innan dess såg han livet som en lek men efter att han får sparken från sitt programledar-jobb tar han tag i sitt liv lite grann. Detta är efter Emma också brutit kontakten med Dexter för att han blivit elak och egoistisk. Dexter träffar en kvinna, Sylvie som symboliserar allting Dexter inte är och kan bli. Eftersom han utnyttjat alla sina flickvänner genom tiderna tror han att det är äkta kärlek när det är han som dras efter henne och hon som utnyttjar honom. Hon får honom också att skärpa sig. När Sylvie sedan blir gravid och det blivit bestämt att det hastigt ska gifta sig, träffas Emma och Dexter igen på ett bröllop för deras gemensamma vän sen universitetet...

Emma och Dexter skulle kunna vara vem som helst, de hade kunnat bo i vilken stad som helst, se ut hur som helst och alla har vi lite av både Dexter och Emma i oss. Vem vill inte bli bekräftad eller älskad? Vem är inte lite osäker på sig själv? Vem strävar inte efter lycka? Jag känner igen mig otroligt mycket i Emma, när jag läser boken känns det som att jag är Emma, det känns som att det är jag som går på gatorna och väntar på att allt ska bli bättre. Det är jag som skämtar bort något med gråt i halsen. Det är jag som inte släpper taget om en viss kille, alla har vi varit där.

Jag tror att boken handlar om att varje dag i livet är viktig och att man alltid ska försöka att göra det bästa av nuet. Om ungdomen, hopp och framtiden som man alltid har framför sig. Boken börjar med en konversation om vad huvudkaraktären Emma sagt första gången de träffades. Hon hade sagt att hon ville förändra världen eller iallafall hennes lilla del av den.

Hela boken bygger på vad som händer för sent när sanningen inte blir sagd, när man inte vågar ta risker och när man underskattar sig själv.

Boken är precis som en drama-film,  orden ger klara bilder i huvudet, om hur allt ser ut och man har lätt att känna igen sig oavsett om man redan har levt med sitt livs kärlek, om man inte varit kär alls eller om man går runt och väntar på sin prins. Man kan känna igen sig i deras personligheter, den osäkra som försöker göra rätt för sig eller den osäkra som spelar tuff utåt men lever med ett svart hål inom sig egentligen. Man kan känna igen sig i det sociala eller när man kämpar så mycket för någonting att man glömmer bort vad man egentligen kämpar för.

Slutet är chockerande, jag blir arg och frustrerad och vill bara ändra på allt. På hela boken, allting kan inte vara som i en saga men man vill alltid känna lite magi. Slutet är som att få en glimt av solid verklighet, som den kan vara ibland. Jag blev besviken men boken gav mig också en intensiv motivation att göra precis det jag vill med mitt liv. Jag visste inte att boken skulle sluta som den gjorde, precis som man aldrig vet vad som väntar i morgondagen. ”En dag” är väldigt gripande, den hugger tag i dig, skakar dig ända in i själen. Den framkallar äkta känslor, äkta hopp och jag vill nästan läsa den igen för att känna de känslorna igen.

Jag rekommenderar denna boken till alla, gamla som unga, kära som olyckliga, killar som tjejer. De som vill veta vad kärlek kan vara för något. För de som vill känna. Som jag skrev, alla kan känna igen sig för vem vill inte bli älskad?

 Felicia Flemming 

 

              

 

Hej alla där ute, igår efter att jag hade varit så duktig med läxorna fick jag ett lyckorus som gjorde att jag rotade ut hela garderoben kanske utan at tänka efter bara för att hitta något fint att ha på mig som även var bekvämt. Det är hemligheten, oavsett hur snyggt plagget är måste det vara bekvämt för att jag ska känna mig säker i det, krånglar det, glider upp eller ner eller formar sig konstigt när jag sitter ner kan jag inte sätta på mig plagget. Oavsett hur snyggt plagget är så kommer du inte känna dig snygg om plagget sitter obekvämt. 

Jag längtar så till sommaren, vi resa till något varmt land NU. Men det går inte med de budgeten jag har trots att jag jobbar och allt... 

Jag har skapat bloglovin och jag säger er, när man har bloggtorka så är det bästa sättet att bli peppad igen. Man kan ju göra grupper av bloggar, jag har gjort någon som heter "FASHION" där jag följer modebloggar men störst påverkan har ju lookbook. Den hemsidan som gör det möjligt för privatpersoner, för dig och mig att vara lite modeinriktade och påhittiga med outfit-bilder på vackra platser. Precis som jag kan sitta i flera timmar vid weheartit kan jag klicka mig vidare och inspireras i timmar på lookbook också. Perfekt att klicka in sig på när man inte vet vad man ska ha på sig eller bara känner sig allmänt säckig...

 

Jag har därför gjort ett litet collage med de finaste bilderna som peppade sönder mig igår! Så snygga! Kan de så kan jag! 

 

Har extrema magsmärtor, gick knappt att ta mig hem. Hoppas att det kommer bli bättre men enligt läkaren så kan det hålla i i flera veckor, oh god... Jag hoppas verkligen att det är värt det, jag vill ju inte missa skolan men när man krampar ihopa av magsmärtor och skakar i hela kroppen så är det nog bäst att traska hemmåt. Tycker inte om det för jag var ovanligt pepp på skolan idag... Blä. 

 

Nu ligger jag nerbäddad i sängen med en värmekudde på min lilla mage, bli bättre bli bättre... 

 

 

 

 

Har VÄLDIGT bråtttom egentligen men jag pallar inte stressa för idag kände jag för att vara fin!

Detta är dagens outfit och lite extra fina håruppsättning. Hehe... Jag har bliit så inspirerad av alla bloggare som alltid lyckas vara så snygga så jag tänkte göra ett försök!

 

 

 

Jag har gjort alla uppgifter jag behövde för veckan trots mina smärtor och jag känner verkligen att jag är duktig och värd en klapp på axeln av mig själv (klapp, klapp). Om du också ger dig fan på att du kan så finns det ingenting som stoppar dig! Det enda som kan stoppa dig är du! 

Nu förtjänar jag en god natts sömn så hörs vi imorgon alla sötisar, släng in en kommentar vettja! Känner jag dig? Hur hittade du hit? Vad vill du att jag ska skriva om, saknas det något? Jag är öppen för allt! 

 

 

YES! Jag förstår äntligen den förbannade engelska grammatiken vi har i läxa, så skönt. Jag har haft en positiv och mysig dag idag med massa insikter. Jag har fortfarande två läxir till att göra men natten är ung... 

 

Har dukat upp tända ljus, choklad och Saturnus glögg med smak av Hallon & Lakritsskalle! Vem sa att man inte kan plugga mysigt?

Jag var hos läkaren idag, gjorde ett ganska obehagligt ingrepp och fick smärtor efter så jag stannade hemma från skolan. Innan jag skulle på möte idag gick jag och åt pizza med en väldigt kär vän. Nu har jag fått hjälp med grammatiken och suttit och gjort översättningar, jag har äntligen greppat det och jag älskar´t det! 

Nu ska jag kasta mig över historian

 

Läxorna staplar sig som om de aldrig gjort annat. Igår skickade jag in ansökan och skrev halva labbrapporten, nu sitter jag med engelska-grammatik. Efter det har jag TRE prov att plugga till. Yay, men jag lyssnar på mysig musik och det kommer en fantastiskt god mat-os från köket. Fick ställa in spinning idag med en kär vän för att mina läxor retar gallfeber på mig... Aja, roliga saker kan man göra i graven? Eller? 

   

 

Lånar lite bilder från 

http://madebymaryblogg.blogg.se/

 

Jag är lakritsfantast och för alla er andra som också är det så MÅSTE ni kolla in denna bloggen. Hon har nämligen haft lakritsvecka nyligen. MUMS!  http://madebymaryblogg.blogg.se/

För er som inte är lakritsfantaster så är hon en pingla på att baka annat också, kanske en 

Hallonmousse med Gräddfil & Vit Choklad?

http://madebymaryblogg.blogg.se/2013/january/hallonmousse-med-vit-choklad-raspberry-mousse-with-white-chocolate.html#comment

Kunde inte bädda in videon på bloggen men jag har hittat det sjukaste... En kille som handfjärtar "Bohemian Rhapshody"! Kopiera länken så ska ni få se, man får sig ett gott skratt och det behövde jag efter det ingreppet jag genomförde imorse

 

http://www.youtube.com/watch?v=RwqjFmlYdNg

 

PUSS!!

 

Säger godnatt med denna bilden! Godnatt alla fina där ute <3

 

 

 

Slänger in dagen outfit innan jag hoppar in mjukiskläder. Standard för hemma-kvällar med plugg! Det är just vad jag ska ägna hela eftermiddagen och kvällen åt. Hoppas att jag ska hinna med att klämma in en liten promenix men vi får se... Vad är det lärare tycker är så himla roligt med att ge alla läxor på samma gång!? 

 

Aja, back to business, PUSS