Var inte rädd, var rädd om dig!
Kategori: Inspiration and motivation
Konstig som jag är somnade jag tidigt ikväll för att orka gå upp till skolan. Men efter tre timmar i en djup sömn vaknade jag superpigg och trodde det var morgon. Inte normalt och inte bra. Jag skulle kanske gått och lagt mig lite senare för att vara tröttare, men detta är bara konstigt, jag var ute och gick i två timmar idag också för att få en extra god natts sömn. Tydligen fungerade inte det... Jaha, vad gör jag nu? Jag är pigg, hungrig och det känns verkligen som det är morgon. Det är inte bra med lov haha, jag har vänt på dygnet totalt. Har varit så trött hela lovet och nu när det är meningen att jag ska vara trött så är jag det inte.
Jag bearbetar mig mot ett bättre liv, lämnar det gamla bakom mig och allt vad det innebar. Jag siktar på balans, på att lära mig att älska mig själv och att inte vara rädd för livet utan istället rädd om mig. Jag försöker komma tillbaka från att blivit övergiven av många som stod mig nära i livet. Så nära får ingen gå.
Jag är en sådan person som aldrig blir nöjd, en tjej som alltid siktar högre, alltid kan bli bättre. På något sätt är jag en perfektionist med för höga krav på mig själv vilket gör att jag förväntar mig för mycket av omgivningen också. Vart vill jag komma med detta inlägget?
Jag skriver här för att bearbeta, reflektera och få ur mig det jag behöver säga. Jag vill påverka folk till att älska sig själva, våga be om hjälp när det behövs och uppskatta det goda i livet.
Jag är inte alltid det bästa exemplet men jag kämpar varje dag och jag kan faktiskt säga att på senaste tiden efter den stora förändringen har jag också gjort enorma framsteg som jag aldrig trodde jag skulle våga göra i första taget, inte innan mitt sjuttonde år iallafall.
Jag har länge varit antingen eller, svart eller vitt. Jag jobbar mot gråzonen. Antingen är jag totalt orädd och beredd att kasta mig in i vad som helst eller så är jag rädd, rädd för att gå ut, rädd för att vara hemma, rädd för att göra fel, rädd för att låta någon komma mig in på livet, rädd för att släppa på kontrollen för att det kan innebära det där destruktiva orädda beteendet som gör att jag inte tänker mig för en millimeter.
Jag trodde inte jag skulle våga prata med någon om det här, än mindre skriva om det på bloggen men det blev en viktig vändpunkt för mig när R svarade så klokt på något som jag hållt inne för länge.
Jag sa att jag var rädd, rädd för allt, rädd för att känna, rädd helt enkelt.
Då sa R så vis som han är "Du ska inte vara rädd Felicia, du ska vara rädd om dig!"
Det är så sant, allting blir så klart för mig när jag hör det han sa i huvudet. Jag ska inte vara rädd, jag ska vara rädd om mig...
Så snälla du där ute som kan känna igen dig, låt inte rädslan förstöra för dig, för de ögonblicken i livet som faktiskt spelar roll. Var inte rädd för att känna, släpp på det och känn efter, låt dig själv vara arg eller ledsen. Låt dig själv läka, långsamt men säkert.
Det blir bättre.
