flamingorosa.blogg.se

 

Jag stötte på det för längesedan i kanske trettonårs åldern då jag började hos en gammal dam som dansat hela hennes liv. Jag trodde det skulle ge mig mycket men tyvärr var det tvärtom. Ledaren var gammal och var inte särskilt dansvänlig själv sen var det ju ingen åldersgräns på vardera håll så det kom en åttioåring som hade rullatorn med sig in. Det kändes nästan som "Dolda kameran" Om hon behöver stöd för att gå, hur ska hon kunna dansa då? Men hon hade väl en vilja av järn och sånt beundrar jag! 

 

Iallafall så började jag där och det gav inte mig så mycket, jag lärde mig grunder... halvt. Det gick till och med så långt att jag "skolkade" från danslektionerna för att jag inte pallade trängas med gamlingarna... Det var ju jag som betalade för det så det var bara att sluta, senare slutade jag ju så klart. Men jag ville lära migo orientalisk dans och tro mig jag fick helt fel bild av det då... Sommaren efter den terminen så gick jag på en gemensam väns dansuppvisning där de delade ut lappar för deras kurser. Orientalisk Dans stod det, jag nappade direkt och mina vänner som jag gått på den föregående kursen med också. Vi började med låga förväntingar, vad kunde vi vänta oss nu. 

 

När skolan börjat.så var det kursstart också. När vi kommer in i dans-salen sitter där en ung tjej barfota. Lite som en hippie, hon log sött mot oss och tog våra namn. Hon lärde mig väldigt mycket, vi hde väldigt roligt på kursen och jag kände att "Såhär roligt trodde jag inte att det kunde vara?"

Hon var lite blyg men åh så duktig. Och hennes kropp, den kunde ju göra allt! Jag blev så fascinerad av att se henne dansa och sen lära mig att göra likadant. Men jag blev bara mer och mer pepp på at lära mig mer, sen slogs grupperna samman och det fanns risk för att vi skulle göra om samma sak på samma nivå, har jag kommit någon vart vill jag bara fortsätta.

 

 

Jag tyckte hon var helt fantastisk och jag hade aldrig sett något liknande. Så jag slängde in en kommentar på videon: 

"Du är helt fantastisk, en stor förebild! Jag drömmer om att kunna dansa så, har dansat i två år från och till och drömmer om att ta det till en seriös nivå :) Hur länge har du dansat? Jag funderar även på att börja i en eller flera av dina kurser genom DANSÖZ. Tack för inspirationen! <3"

 

Hon svarade: "Tack så mycket! Mitt råd till dig är bara att fortsätta träna, ge inte upp, man blir bara bättre och bättre och sen har man ju otroligt kul samtidigt. Jag har dansat i 20 år och professionellt i åtta år. Du är varmt välkommen till Dansöz, vi har även öppet hus om en vecka och då kan du prova allt gratis. :-) Selina"

 

När jag sen kom in i danssalen på öppet hur, utan någon kompis utan helt själv (nervös som fan var jag) så fick jag se henne. Min framtida magdanslärare, samma person som på videon. Kunde detta vara möjligt?

Jag hade bestämt mig för att prova på två kurser som jag var otroligt intresserad av, den ena var en pop-koreografi och den andra var ett trumsolo. Vi fick börja lära oss koreografin direkt, fast innan var det så klart uppvärmning. Bara det var "A breath of fresh air". Hade jag tyckt att förra kurserna var fantastiskt roliga så var det här det bästa jag varit med om. Jag kom i sådan kontakt med min kropp, svetten rann och jag bara kände en värme i hela kroppen. En beskrivning av hur kristna brukar beskriva guds närvaro. 

Det var paradiset, det var det bästa jag varit med om och för första gången i mitt liv kände jag lycka. Jag kan berätta att bara att gå in i danssalen själv var en utmaning för mig, jag är väldigt blyg och osäker men när jag dansar så suddas det bort mer än någonsin. Jag blir fortfarande förbluffad av att jag får ta del av en sådan fantastisk dans med världens bästa lärare, nej jag fjäskar inte, det finns ingen anledning til det utan jag TACKAR från djupet av mitt hjärta för den lycka hon har gett mig. Det är inte bara dansen, det är hela energin, det är vibrationerna av dansen, rytmerna, musiken. Alla ler och dansar, släpper loss och den riktiga människan kommer fram. Det är helt magnifikt. 

 

Och showerna! Lukten av parfym, alla sminkar sig jättefint, sätter på sig fantastiska dräkter som man aldrig kan bära annars. Det blir speciellt, det blir något som fyller hela själen av värme och lycka. Jag har växt något otroligt förra terminen, det var då mitt liv förändrades till det bättre och jag har Selina Sevil att tacka det för också. Dansen blev som terapi för mig, jag ska erkänna att det var några gånger jag stått och tvekat utanför dörren, känt mig osäker "tänk om alla tittar på mig" "tänk om jag ser tjock ut". Såna tankar tampas jag med varje dag. Det är jobbigt att gå in i matsalen, gå in i portarna till skolan. Jag hatar att komma för sent för då kollar alla. Ja jag har massa idéer för mig. 

 

Men när jag stod på scenen på Showen i december så var allting som bortblåst. Allting var värt det och jag levde ut varenda sekund på scenen, jag kände mig lycklig. Det är inte många som kan sätta ord på var lycka är och hur det känns. Det kunde inte jag heller innan jag upptäckte magdansen. 

 

Det bästa är när man får bekräftelse på att man gjort något bra. Efter showen hade min mamma gått fram för att prata med Selina och då hade hon lovordat mig, att jag växt och utvecklats något enormt och att hon ville ha med mig i showgruppen. När mamma berättade det började jag gråta, jag kan fortfarande inte förstå det.

 

 

Måndagen började med ett grymt pass på gymmet, jag fick en sådan knäpp adrenalinkick att jag satt och sjöng för full hals på min cykel på vägen hem. Brukar aldrig våga men jag kände bara att det var dags att lätta på rösten lite. Tisdagen hade jag ett två timmars långt möte, jag hann ändå att söka jobb och dela ut CV:n. Vi i min projektgrupp slet som in i för att få klart vårt treveckorsprojekt. Onsdagen pluggades det för fullt hos mig efter skolan, vi lagade en underbar tonfisksallad och innan det hade jag hämtat kidzen på dagis/skolan och jag tog med dem till lekplatsen. Det var soligt och varmt, vi spelade fotboll, hoppade långrep och busade i klätterställningen. Torsdag morgon var jag och mina vänner med i ett kort radiorepportage där vi fick prata om projketet, vi blev utvalda av lärarna!

Torsdagen avslutades i solen med massa godsaker med de finaste vännerna och fredagen slutade jag jättetidigt så jag hann med att dra till gymmet för magpass, leka miljövänlig hemmafru genom att handla mat och sen cykla med tre fulla tygkassar hemåt, hämta barnen och förbereda middag till mig och min älskade Cest. Det blev också en riktigt lyckad dag. lördagen skämde jag bort mig själv med favvo-frullen, en löprunda och ett härligt bad med ansiktsmask. Efter det kom min vackra vän Amanda, vi satte oss och solade efter vi ätit den gudomliga lunchen. Eftermiddagen och kvällen satt jag bara och latade mig, jag kröp till sängs tidigt. Idag vaknade jag av mig själv peppad inför benpasset. Jag mötte upp min fina och underbara Yrsa som jag inte träffat på nästan ett år. Vi fick till ett riktigt grymt pass och efter det kurrade våra magar i väntan på vår bokade brunch på mitt "jobb". Efter det åkte jag till mormor och morfar för att äta middag där, sedan åkte morfar och jag hem med barnen och jag fick bada dem. Det var så mysigt att sitta och spela gitarr sjunga och busa med de små kidzen. Det blev en superduperhimla-mysig och rolig vecka detta. Nu laddar vi batterierna inför nästa vecka. Kommer ha utbildning som sagt men jag ska försöka uppdatera bloggen, den är också min älskling. 

 

 

 

 

Som sagt i rubriken, det finns många som skyller på att de inte har tid att träna eller äta hälsosam mat. Jag kan förstå en fembarnsmamma men jag kan inte förstå de som klagar över att de inte har tid när det enda sättet att lösa problemet är att skapa tid. Jag har en femtomtimmars utbildning uppdelade på tre kvällar nu i veckan inför mitt jobb som jag gladeligen fick. Det gör att jag både ska gå i skolan och jobba denna veckan men jag ger mig fan på att jag ska träna ändå och att jag inte ska slösa massa pengar på mat som inte är bra för min kropp bara för att "jag inte har tillräckligt mycket tid och måste stoppa i mig något". Envis som fasen är jag. Så jag ställde mig och gjorde en enorm sallad som ska räcka till middag till alla tre kvällarna och jag förberedde knäcke med en burk keso så att jag är fit for fight som man säger, eller?

 

Jag stekte svamp, skar upp grönsaker, hade linser och bulgur över från middagen i fredags, lade till tonfisk, kokade två ägg och jag gjorde också en fantastiskt god dressing på kvarg som jag skulle ha till salladen.

 

Jag kom iväg och sprang, det var lite extra jobbigt idag men jag pumpade på. Efter 6 km sved det till ordentligt i fötterna, ajajaj blåsor...

Varje steg gjorde fruktansvärt ont och det var jobbigt att ens ta mig hem på fötterna. Jag hade hellre gått på händer.

 

Jag antar att mina älskade löparskor är kaputt, de går inte att springa i längre så idag tillägnar jag mina tankar på alla löparstunder jag haft i alla väder och humör. Jag har sprungit ut min sorg, glädje, ilska och min rastlöshet. Mina skor har alltid funnits där som en påminnelse att "efter du tagit dig ut med mig på fötterna kommer du genast må bättre". Nu är det dags att köpa nya raringar, jag hoppas att de skänker mig lika mycket glädje och stöd som mina förra. Tro det eller ej, det är faktiskt en liten sorg att lägga de ifrån mig. 

 

Det är sista slutspurten på min grymma grupps projekt, vi är så stressade att vi skrattar och gråter om vartannat och det är underbart att jag är med mina kära, vackra, underbara, snygga, fina vänner som accepterar mig precis som jag är. Det finaste någonsin med vänner <3

Efter en exemplarisk middag sitter jag nu och försöker få tag i hittegods... Så går det när man är en slarvmaja! Det har ringt nu i snart en halvtimme...

 

Efter jag fått tag på de ska jag dra mig mot gymmet och kötta lite, jag känner att det är dags för det idag, dessutom vill jag unna mig en välförtjänt sovmorgon imorgon. 

 

 

 

Morgonpass var det ja, körde armar, rygg och mage idag. Gav mig fan på att klara avfällningsrodd på kettlebells imorse, det gjorde jag också! 

Fast att jag försov mig imorse hann jag förbereda en liten fruktsallad och ett ägg till efter träningen. Därför fick jag en perfekt återhämtning efter passet! (=

 

• Uppvärmning: Crosstrainer (total body) + löpband 15 min sammanlagt
• Abdominal: 36 kg 10x3
• Inline chest: 10x1 + 6x2
• Kettlebells avfällningsrodd: 8 kg 10x3/ sida
• Kettlebells rysk twist: 8 kg 10x3/ sida
• Medicinboll-situps med min vän Linn
• Bänkpress: 15 kg x10
• Deltoid fly: 23 kg 10x3

Jag brukar vara svintrött efter dagen i köket men istället ville jag gå ut och busa med min kära kusin Viggo i solen. Det är så härligt med värmen och solen igen! 

 

Nä jag har nämligen bestämt mig för att hålla mig till träningen jag körde förra veckan, det kändes bra, hurtigt och inte för krävande. Så intervallträning var det idag ja, försökte läsa på lite om jag kunde köra något program som skulle passa mig så jag körde min egen grej. Vill utvecklas på mitt sätt. Min max-speed vad 3,02 min/km och jag sprang 200 meters intervaller med pauser mellan. Jag belv helt slut, kämpade verkligen med att få upphastigheten och att hålla den. Men jag har bestämt att jag tänker kämpa varje dag, varje timme, varje minut och sekund för att nå de målen jag vill, för att bli sådär hälsosam, aktiv och sjuhelvetes stark som jag alltid velat vara.

 

Så nu efter en dusch planerar jag redan nästa pass som blir imorgon bitti. Gymmet, överkroppspass. 

 

Idag har varit en perfekt dag, det var riktigt varmt ute och vårigt som aldrig förr kändes det som. Nu sparkar vi vintern i röven och välkomnar våren, solen och det varma vädret med öppna armar. Jag blir som en helt ny människa de första dagarna det blir vår. Ingenting kommer i kapp lyckan jag känner. Jag tror det kallas vårrus?

Jag går och sjunger och fånler när solen värmer mitt ansikte. Åh så skönt, så härligt och underbart! Förälskad i våren.

 

Magdansen gick super, jag lärde mig massa nytt och fick ett nytt tänk så jag gick direkt hem och dansade loss. Varför är det så mycket lättare på rummet än i danssalen? Jag borde strunta i att jag blir iakttagen och bara njuta som jag gör när jag dansar hemma... Jaja, det löser väl sig när jag känner mig säkrare.

 

Så, milen avklarad och orientaliskt dansande i ca 2 timmar idag. Ganska bra jobbat, eller vad säger ni? 

 

 

 

Idag var en vändpunkt, det är jag helt säker på. 

Jag accepterar det förflutna, är inte rädd för att se tillbaka för det är det som tagit mig där jag är nu. Var stolt. 

Jag tänker nu fokusera all min energi på framtiden, det jag vill ska hända, det jag kan bestämma över och påverka. Göra mitt bästa och veta i mitt hjärta att jag förtjänar detta. Jag känner inte längre på samma sätt att det finns måsten, jag prioriterar och väljer bort, tar ansvar och belönar mig. Jag värdesätter mig själv.

 

Sjutton år. Ja, så är det väl. Ganska erfaren, äldre själ, en hälsosam ung kropp och ett barnsligt sinne. Det är jag i ett nötskal. 

 

 

Nu är det dags för den där spontanpromenaden på stranden i solnedgången med en fin vän, dags att byta till svalare skor, dags att byta vinterdäcken och dags för uteserveringarna att ploppa upp. Ni vet väl vad jag pratar om?

 

För mig betyder det betydligt många fler löprundor, lyckofnatt i solen, sitta ute och läsa en bok, le mycket oftare och vara så mycket piggare...

 

 

 

Första dagen efter lovet idag, jag ska ta en runda på gymmet innan skolan för att få några extra endorfiner till hjälp denna dag. Det hjälper också till att vända tillbaks på dygnet! 

 

Tänkte köra axlar, rygg, biceps, triceps och mage idag, önska mig lycka till! 

 

Godmorgon alla där ute! Jag ska ta mig till gymmet med en kär vän men jag kände för att dela med mig av min mysiga morgon. Jag tog god tid på mig att göra frukosten och sen satt jag och avnjöt den till Grey´s Anatomy med tända ljus och allt. Mys med lov.

Okej, min kropp har varit i viloläge alldeles för länge. Jag har fruktansvärd träningsvärk nu, det bränner och svider i hela underkroppen. Min rumpa ska vi inte ens prata om... Jag måste komma igång med träningen igen, det är den som får mig att må som bäst. 

 

Hur har er dag varit idag? :)

 

  

 

Ajajajaj.... ;) Snart är det på det igen! Är fett pepp! 

 

Det är som när du för första gången sätter på dig dina nya glasögon. Helt plötsligt kan du se så klart igen. Helt plötsligt kan du se konturerna på allting omkring dig men också på dig själv. Världen blir vacker. Det hände igår, jag fick tillbaka den där klara synen på allting igen. Jag har hittat ett vackert ställe, ett ställe där det känns som hela världen stannar upp. Som berget i filmen "Björnbröder" eller som Sinai berget där Moses tog emot guds budord. Jag har fått mina tio budord.

 

Platsen känns lite magisk, jag vet att det hände någonting där, någonting som förändrade någonting i mig. Tog mig ännu ett steg längre. Det är så otroligt vackert, ligger högt högt uppe och egentligen är jag väldigt höjdrädd men där känns det bara som att jag kan se allting uppifrån. Känns det klyschigt? Ja må det så vara, men det är sanningen. Det finns där, det som man inte kan se, höra, smaka, röra eller lukta men det är precis som du gör det. Jag känner det vibrerande i min kropp, jag kan nästan se det. Grejen är att det är så det blir äkta, det är då du känner med hjärtat och ser med själen. 

 

Efter att det där magiska hände på "berget" igår så längtar jag efter platsen varenda sekund. Det är som en förälskelse. Det är där jag känner mig trygg, kan tänka och allting bara faller på plats där. 

 

Det blir symboliskt för mig också, allting är symboliskt för mig mer eller mindre men det är faktiskt så att den kämpiga, tröga, plågsamma resan som tar musten ur dig kommer vara värt det och du skulle göra det tusen gånger om för att känna att du står på toppen till slut. 

 

Alla behöver lite magi i vardagen, lite egenterapi och ensamtid där alla vårdar om sig själva. Strunta i alla plikter och vad alla tycker om dig och sätt dig på din magiska plats för att ha en tyst minut för dig själv. 

 

 

 

 

 

 

Det var skönt med en 40 min promenad, känner mig pigg galet nog fast jag knappt sovit något. 

 

Det är kanske tråkigt att bara gå ut och promenera utan mål och du kanske inte riktigt får upp pulsen? 

Det gjorde inte jag heller, om man bara lunkar till mysig musik händer det ingenting i kroppen och endorfinkicken kommer inte komma som ett brev på posten. För att få ännu mer effekt av din promenad kan du göra lite styrketräning under tiden. Jag valde att maxa rumpan och få upp pulsen lite mer. Du behöver inte vara på gymmet för att styrketräna, din kropp kan testas med din egen vikt eller du kan ta med dig hantlar ut när du går om du vill maxa armmusklerna på det sättet. Naturen erbjuder backar och olika sorters mark med olika motstånd. Har du snö är det super bra för kroppen att gå en promenad i snön eftersom det blir ännu mer motstånd. Eller om du vet någon sådan där backe nära där du motionerar kan du springa uppför den i max-hastighet. Var påhittig, gör vad du känner för, pressa dig själv! Bästa känslan kommer ju efter ett riktigt jobbigt träningspass!

 

Jag valde att göra utfall i en uppförsbacke. Körde 10 rep och sen gick jag 10 steg och vilade, sen körde jag igen. Jag gjorde också höga knän och ja det låter löjligt och ser säkert ännu löjligare ut när jag struttar fram men det får verkligen igång pulsen. Man blir faktiskt trött. Så istället för att jag har tagit en liten promenad jättetidigt på morgonen har jag utnyttjat tiden till att faktiskt pressa kroppen, så jag gick inte upp tidigt i onödan och jag har faktiskt tränat ett pass istället! 

 

Min kropp bestämde sig för att ge mig en liten smärt/illamåendes-paus... Så nu mår jag toppen igen, åter igen har jag väldigt mycket att skriva om och inspirationen är på topp. Synd att klockan är 01:08 för det kommer inte vara lika roligt att vakna upp imorgon som det var att sitta uppe... Hehe

 

Jag har gått på dass tio gånger de senaste timmarna, nojar för diabetes för att jag käkar så mycket godis. Nattflummig? Japp! 

 

Livet blir genast mycket roligare och mer uppskattat när man haft smärtor eller som jag illamående. Direkt när jag kände att illamående avtog så ville jag bara ställa mig upp och skaka rumpa! 

Nä men seriöst, livet eller vardagen blir mycket mer meningsfull när man förstår hur det är att inte glida runt på ett bananskal. "We all need a little bump in the road, once in a while". Det gör allting så mycket mer givande. Som nu är jag ÖVERLYCKLIG att det är helg, äntligen! Bara en vecka kvar, sen är det lov. Nästa vecka skulle vi egentligen ha tre prov och jag har stressat upp mig så in i inför det. Men de jobbigaste två av de tre är... gissa? 

Så jävla gött och nästa vecka börjar magdansen igen, ni alla vet ju hur mycket jag älskar det ellerhur? 

Jag älskar "Grey´s Anatomy". Typ bästa serien efter "One Tree Hill". Ingenting slår OTH. 

 

Antagligen kommer de närmsta veckorna bli smärtsamma och illamående men jag ska tänka på de timmarna som jag inte mår skit och göra de timmarna fantastiska.

 

Så är det, nu ska jag börja skriva nästa djupa inlägg som ni antagligen får läsa om en dag eller två.