flamingorosa.blogg.se

 

Jag stötte på det för längesedan i kanske trettonårs åldern då jag började hos en gammal dam som dansat hela hennes liv. Jag trodde det skulle ge mig mycket men tyvärr var det tvärtom. Ledaren var gammal och var inte särskilt dansvänlig själv sen var det ju ingen åldersgräns på vardera håll så det kom en åttioåring som hade rullatorn med sig in. Det kändes nästan som "Dolda kameran" Om hon behöver stöd för att gå, hur ska hon kunna dansa då? Men hon hade väl en vilja av järn och sånt beundrar jag! 

 

Iallafall så började jag där och det gav inte mig så mycket, jag lärde mig grunder... halvt. Det gick till och med så långt att jag "skolkade" från danslektionerna för att jag inte pallade trängas med gamlingarna... Det var ju jag som betalade för det så det var bara att sluta, senare slutade jag ju så klart. Men jag ville lära migo orientalisk dans och tro mig jag fick helt fel bild av det då... Sommaren efter den terminen så gick jag på en gemensam väns dansuppvisning där de delade ut lappar för deras kurser. Orientalisk Dans stod det, jag nappade direkt och mina vänner som jag gått på den föregående kursen med också. Vi började med låga förväntingar, vad kunde vi vänta oss nu. 

 

När skolan börjat.så var det kursstart också. När vi kommer in i dans-salen sitter där en ung tjej barfota. Lite som en hippie, hon log sött mot oss och tog våra namn. Hon lärde mig väldigt mycket, vi hde väldigt roligt på kursen och jag kände att "Såhär roligt trodde jag inte att det kunde vara?"

Hon var lite blyg men åh så duktig. Och hennes kropp, den kunde ju göra allt! Jag blev så fascinerad av att se henne dansa och sen lära mig att göra likadant. Men jag blev bara mer och mer pepp på at lära mig mer, sen slogs grupperna samman och det fanns risk för att vi skulle göra om samma sak på samma nivå, har jag kommit någon vart vill jag bara fortsätta.

 

 

Jag tyckte hon var helt fantastisk och jag hade aldrig sett något liknande. Så jag slängde in en kommentar på videon: 

"Du är helt fantastisk, en stor förebild! Jag drömmer om att kunna dansa så, har dansat i två år från och till och drömmer om att ta det till en seriös nivå :) Hur länge har du dansat? Jag funderar även på att börja i en eller flera av dina kurser genom DANSÖZ. Tack för inspirationen! <3"

 

Hon svarade: "Tack så mycket! Mitt råd till dig är bara att fortsätta träna, ge inte upp, man blir bara bättre och bättre och sen har man ju otroligt kul samtidigt. Jag har dansat i 20 år och professionellt i åtta år. Du är varmt välkommen till Dansöz, vi har även öppet hus om en vecka och då kan du prova allt gratis. :-) Selina"

 

När jag sen kom in i danssalen på öppet hur, utan någon kompis utan helt själv (nervös som fan var jag) så fick jag se henne. Min framtida magdanslärare, samma person som på videon. Kunde detta vara möjligt?

Jag hade bestämt mig för att prova på två kurser som jag var otroligt intresserad av, den ena var en pop-koreografi och den andra var ett trumsolo. Vi fick börja lära oss koreografin direkt, fast innan var det så klart uppvärmning. Bara det var "A breath of fresh air". Hade jag tyckt att förra kurserna var fantastiskt roliga så var det här det bästa jag varit med om. Jag kom i sådan kontakt med min kropp, svetten rann och jag bara kände en värme i hela kroppen. En beskrivning av hur kristna brukar beskriva guds närvaro. 

Det var paradiset, det var det bästa jag varit med om och för första gången i mitt liv kände jag lycka. Jag kan berätta att bara att gå in i danssalen själv var en utmaning för mig, jag är väldigt blyg och osäker men när jag dansar så suddas det bort mer än någonsin. Jag blir fortfarande förbluffad av att jag får ta del av en sådan fantastisk dans med världens bästa lärare, nej jag fjäskar inte, det finns ingen anledning til det utan jag TACKAR från djupet av mitt hjärta för den lycka hon har gett mig. Det är inte bara dansen, det är hela energin, det är vibrationerna av dansen, rytmerna, musiken. Alla ler och dansar, släpper loss och den riktiga människan kommer fram. Det är helt magnifikt. 

 

Och showerna! Lukten av parfym, alla sminkar sig jättefint, sätter på sig fantastiska dräkter som man aldrig kan bära annars. Det blir speciellt, det blir något som fyller hela själen av värme och lycka. Jag har växt något otroligt förra terminen, det var då mitt liv förändrades till det bättre och jag har Selina Sevil att tacka det för också. Dansen blev som terapi för mig, jag ska erkänna att det var några gånger jag stått och tvekat utanför dörren, känt mig osäker "tänk om alla tittar på mig" "tänk om jag ser tjock ut". Såna tankar tampas jag med varje dag. Det är jobbigt att gå in i matsalen, gå in i portarna till skolan. Jag hatar att komma för sent för då kollar alla. Ja jag har massa idéer för mig. 

 

Men när jag stod på scenen på Showen i december så var allting som bortblåst. Allting var värt det och jag levde ut varenda sekund på scenen, jag kände mig lycklig. Det är inte många som kan sätta ord på var lycka är och hur det känns. Det kunde inte jag heller innan jag upptäckte magdansen. 

 

Det bästa är när man får bekräftelse på att man gjort något bra. Efter showen hade min mamma gått fram för att prata med Selina och då hade hon lovordat mig, att jag växt och utvecklats något enormt och att hon ville ha med mig i showgruppen. När mamma berättade det började jag gråta, jag kan fortfarande inte förstå det.